Nu är det på riktigt, och med det hänvisar jag till föräldraledigheten med Anton. Vi har nu "klarat" oss på egen hand i snart dagarna tre. Det går över förväntan! Anton accepterade med ens att mamma inte är närvarande och koncentrerar sig på att hålla pappa sysselsatt.
Exempel på sysselsättningar: Dra i alla kablar som finns i huset, stoppa allt som går att finna i munnen, klättra i trappan (vi måste verkligen köpa grindar nu...), klättra på ugnsluckan, ställa sig upp och hålla i sig i ostadiga prylar o.s.v. Listan kan göras oändlig.
Nu tror alla att jag redan har tröttnat, men där har ni fel! Än så länge är det mycket avkopplande att inte känna någon yttre press. Det är bara jag och Anton. Vi planerar vår dag precis som den faller oss in (mest utefter på min sons humör).
Att renovera sovrummen på övervåningen går långsamt, men det är väl inte direkt otippat. Det är svårt att hinna med allt, när man bara kan jobba på helgerna, och då skall man helst träffa familj och vänner. Antons rum är i alla fall klart. Nu bor vi hela familjen där, eftersom mitt och Carolines rum just nu står under förvandling. Jag väntar med bilder på båda rummen tills vi kommit i lite mera ordning. Ge det en månad eller så... :)
