Renovering - fortsättning.

Annandagen hängde jag och Fredrik upp tapeter i rummet. Då vi inte är några vana målare tog det lite tid, men bra blev det - jäkligt bra faktiskt. Det hela avslutades med en(+) god(a) öl och nickande av självbelåtenhet.

en glad tapetserare

Igår lade vi in träparketten. Enkelt jobb jämte tapetsering, med ett lika glasklart resultat. Kul när man direkt ser resultatet.

nytt golv och nya tapeter

Det som återstår nu är taklister, golvlister och dörrfoder. Sedan är rummet klart för möblering. Förhoppningsvis går planen att köpa en platt-teve igenom...

Julefrid - renoveringstid

Så då var julen över för denna gång, nästan nu i alla fall. Klapputdelning över förväntan måste jag säga. Hade inte önskat mig så mycket egentligen, så det skulle vara mitt eget fel om jag inte fått det jag vill. Det bästa var hursomhelst ett par träningsbyxor att ha när jag löptränar, samt en mp3-spelar för samma ändamål. Den lediga tid som nu råder fram tills nyår skall användas för att renovera klart vårt första rum i huset. Det färdiga resultatet blir förhoppningsvis ett teve-rum. Det som hitills är gjort är nytt trä-tak (målart och klart) och nymålade fönster och dörrkarmar. Väggarna är spacklade och slipade för tapetsering, som skall ske imorgon. Fortsättning följer ...

Gamla Bettan träder fram

Den har refererats till oräkneliga gånger vid fikabordet på jobbet. Konstigt att jag känner en sådan kärlek och glädje varje gång jag kommer att tänka på den, även om jag vid ägandetiden mest upplevde en frustration över att den sällan gick som den skulle. Kanske är det just därför som jag känner så mycket för den? Jag pratar förstås om min moped; Suzuki K50 årsmodell -89, röd lack med orangea stripes.

Mopeden har gjort sig skyldig till mitt stora intresse för motorer. Redan efter 2-3 dagar hade jag tröttnat på att åka orginal och ungefär här börjar jag skruva isär mopeden på veckobasis. Mer eller mindre lyckade försök till att få mopeden att gå fortare och orka mer. Fick aldrig riktigt till det måste jag tyvärr erkänna, även om den gick mellan 50-60km/h mest hela tiden. Anledningen till dessa blygsamma hastigheter kan härledas till dålig ekonomi som 15-åring, men den största anledningen är trots allt okunskap. För ett år sedan fick jag ett ryck till att liva upp mitt gamla intresse för 2-takt. Började surfa runt en hel del på mopedforum. De mer lärda individerna tippsade dagens 15-åringar om att det inte är lönt att börja trimma sin moped förrän man verkligen vet vad man gör. Det bästa sättet att få kunskap i 2-takts trimning är att faktiskt läsa sig till grunderna. Den bästa litteraturen för detta är Two-stroke performance tuning, A. Bell (Amazon). Efter att ha införskaffat mig boken och mer eller mindre sträckläst den (ja, jag är inte klok) inser jag att jag egentligen inte hade en aning om vad jag höll på med under min tid som 15-åring. En fördel när man ska trimma en motor är att man förstår hur den fungerar i orginal, och med handen på hjärtat hade jag nog inte full koll på det heller. Hur ska man då lyckas med att trimma den? Teorin på den tiden var mer åt hållet - ju större allting är, desto bättre. Duration på insug/avgas var inget man räknade fram. Alla filade upp sina avgasportar och fick på så vis en effektökning, men varför? Det var det nog ingen av oss som förstod. Att man sedan borde justera in tändning, expansionskammare, avgas/insugsportar, matcha förgasare för en önskad effekt på ett givet varvtalsintervall - det var det nog ingen som hade en aning om. Man "trimmade" en komponent för sig, i tron om att allt fungerade mer eller mindre oberoende av något annat. Nu är trimning av mopeder inget jag stöder i trafiken, speciellt inte i dagsläget när mopeder går förbi 100km/h - gränsen och ungdomarna (inte alla) kör fort och ganska ansvarslöst. Om jag påstår att vi ändå körde mer med insidan så är det nog ingen som tror mig, och så var det säkert inte heller. Dock upplever jag att antalet olyckor med mopeder och ungdomar har ökat. Varför inte starta mindre klubbar med ungdomar som får köra mopedracing på bana? Lära sig konsten att bygga motorer och köra fort på ett säkert vis - utanför trafiken. Vore inte det något? Eller det kanske bara var jag som hade velat göra sånt när jag var 15 år gammal. Det kanske redan finns, men informationen borde nå ut till skolorna också.

Bussrelaterat

Vad är det som har hänt med bussarna som går i Östgötatrafikens regi? På sista året upplever jag att bussarna har mer problem än vanligt. Generella problem som verkar gälla de flesta bussarna är bakdörrar som inte stänger sig som de ska, växellådor som inte vill lägga i drive och framför allt fungerar inte värmesystemet i kupén. Värmen fungerar inte tillfredsställande på någon buss jag åkt med under vintern. Fast det är inte helt sant, för värme kommer det från elementen och det med högre värme än smältpunkten på mina skor. Nej, problemet är att alla bussar har en separat fläkt som sätter igång och blåser kall luft uppifrån och ned på passagerarna. Nu tänker ni säker "men det är ju bara att stänga ventilerna" men riktigt så enkelt är det inte. Denna luft går via luftventiler som riktar luften mot rutan och kan inte justeras av passageraren. Så, man bränner sig om fötterna och fryser om överkroppen. En kollega som också pendlar med buss och jag har diskuterat olika teorier om hur man kan värja sig från att frysa rejält de 45 minuter som resan till Linköping tar från Motala. Ett tag var vi inne på att försöka stänga ute kallluften med den gardin som sitter vid vissa fönster. Denna teknik fungerar skapligt på vissa bussar, det vill säga de bussar där gardinen sitter monterad framför lufthålen. På de övriga bussarna där så inte är fallet blir denna teknik ett ännu effektivare kylmedel. Ofta klagar folk på värmen, men busschauffören kan inget göra. En busschaufför berättade också att han har det lika kallt. Han går till kontoret och rapporterar alla fel mer eller mindre dagligen, och han var lika frustrerad som vi - för ingenting händer. Talar han sanning måste nog Östgötatrafiken se över sina kontrakt med bussbolagen. Jag pratade en del med en annan passagerare en dag när bussen helt enkelt inte startade. Vi blev något mer än 1h timme försenade den dagen, och sådant brukar locka fram även andra besvikelser - och tro mig, det finns en del gällandes Östgötatrafiken! Hans teori var i alla fall att Östgötatrafiken lägger ut driften av bussar på kontrakt, och när kontrakten löper mot sitt slut brukar det lägga ned allt mindre tid och pengar på att hålla bussarna i acceptabelt skick. Vore det inte i så fall kontraktsbrott att strunta i underhållet mot slutet av kontraktet? Ja, det beror väl på hur kontraktena är skrivna. Detta vet jag inget om, men någon (jag?) borde egentligen kontrollera detta lite närmare. Nu vill jag inte verka allt för bitter, så jag ska passa på att berömma de chaufförer som faktiskt står ut med - och förstår - ilskan som de blir bemötta med. Extra plus är de chaufförer som också har lärt sig att man inte ska gasa och bromsa så mycket som möjligt under resans gång, utan accelererar och saktar in mjuk och genomtänkt. Bra jobbat! Dock måste jag klämma in en fråga till. Hur kommer det sig att det inte finns en enda busschaufför som vet hur lamporna i kupén fungerar? Det är som ett mindre disco under någon minuts febrilt tryckande på knappar var gång någon påpekar att det är för ljust i bussen och att läslamporna inte fungerar.

Nystart!

Jag har kapitulerat. Har länge hållt mig ifrån bloggandet, men nu kan jag inte stå emot längre. Ett tag låg ambitionen på att bygga en egen blogg, men som med mycket annat har det runnit ut i sanden. Jag har alltid haft en förkärlek till att skapa allting själv. Detta som vem som helst förstår håller inte vidare bra i längden. Och den som alltid vill göra allt från grunden tenderar att aldrig bli klar, i mitt fall är det hursomhelst så. Denna blogg är inte tänkt att handla om annat än mig, de mina och mitt. När jag väl lärt mig hur detta fungerar vill säga...