Ångest

Nu är det mindre än tre veckor kvar till Vätternrundan. Av dessa tre är det bara två jag kan träna ordentligt på, då den sista måste gå till vila. Idag har jag 36 träningsmil på landsväg, vilket är för lite. Man skall ha minst 100 vid start lyder rekommendationerna, och jag kan väl inte mer än hålla med. Förra året var jag rätt trött de sista 20 milen ;) För att nu komma i form inför rundan har jag laggt upp ett redigt träningsschema de kommande två veckorna (denna och nästa) som ser ut som följer: Vecka 22:

• Tisdag, Boren runt (45km)
• Torsdag, Tjejvättern (93km)
• Lördag, Motala - Kumla (80km)
• Söndag, Kumla - Motala (80km)

Vecka 23:

• Tisdag, Tjejvättern (93km)
• Torsdag, Tjejvättern (93km)
• Lördag, Halvvättern (15okm)

Sammanlagt 634km cykling på två veckor. Summerat med tidigare träning är jag uppe i 100 mil, på några kilometer när.

... betongen.

En typisk turistbild

Så landade vi på JFK. Det första jag ser är en lufsande, tjock och slapp flygplatsgubbe. En riktig amerikan tänker jag. För det är så jag har föreställt mig amerikanare. Jag vet, jag är inte klok som generaliserar. Påstå nu inte att du aldrig gör det, för det gör alla. Detta var nog min idé om hur amerikanen är. Som tur är åkte jag till NY och fick min världsbild korrigerad.

Två kända gator som jag bara var tvungen att föreviga

New Yorks innevånare, som här får statuera goda exemplar av amerikaner, är inte alls särskillt feta, slappa och lufsande. De är trevliga, artiga, hjälpsamma och för det mesta i farten. Så där fick jag/ni som trodde annat.

Caroline, med den vinkel på huvét som passar i NY. Här framför 'flat iron building'.

Hursomhelst. NY är som alla andra städer, fast större. Grymt kul att ha varit där och sett byggnader och platser som förekommit i media och på film. Människorna är som sagt fantastiska, och maten otroligt billig. I alla fall snabbmaten. Det mesta är för övrigt billigt med tanke på att dollarn är så låg, 1$ ~6kr.

En ekonom, i ekonomins närhet

Givetvis besökte vi alla måsten (hoppas jag). Platser jag kommer på nu: Ground zero, Empire State Building, Statue of liberty, Brooklyn bridge, Rockefeller center, Central Park, Mamma Mia på Broadway, Nasdaq, Wall Street, 5th Avenue och typ alla affärer (nej jag älskar inte shopping), New York Library, JFK Airport och förmodligen mer som jag inte kommer på just nu.

En galen amerikan kom cyklandes på denna. En hiskelig sirén tjöt samtidigt som mannen skriker "Aaaaaah, run for your life people! GODZILLA! Aaaah!". Sedan stannar han till i central park, snör på sig sina rullskridskor och dansar på en asfaltsplätt med många andra till funkig musik. En vanlig dag i central park, en väldigt ovanlig syn på motala stora torg.

Först kom lavan, sedan betongen

Jag och min kära hustru har nu varit på resande fot. Detta som ett led av vigseln, en bröllopsresa förskjuten ett stycke i kalendern. Vi hade först tänkt att "bara" åka till New York. När vi väl bokade flyget visade det sig att det var väldigt lätt att stanna kvar två nätter på Island, och så fick det bli. Två nätter gav oss nästan två heldagar att spendera på denna underliga skapelse till landmassa. Vid en första anblick är Island en ö, bestående av lavasten. Inte helt otippat eftersom det egentligen är precis vad Island är. Island handlade för oss om natur, och naturens underverk.

En livrädd Caroline intalar sig själv att det här med hästar inte är farligt, under kortare stunder i alla fall och isländska har en fördelaktig storlek.

På förmiddagen på vår första dag besökte vi 'The blue lagoon'. Ett fenomen som inte skapats av naturen, utan med hjälp av människans klåfingrar. Islänningarna värmer sina hus med varmvatten från berggrunden (var det dem som uppfann bergvärmen tro?). Returvattnet från husen spolade man ut på lava-öde-marken. Detta funkade en stund, men på grund av alla mineraler som försekommer i vattnet sattes porerna i stenen igen. Snart var där en naturligt tempererad sjö. Förträffligt missöde. Lagunen håller cirka 35 grader, och med tanke på dess höga mineralvärda sägs det att det ska vara nyttigt för huden att bada där. Hur skönt som helst att ligga där och fundera på livet. 7 grader i luften, och 35 grader i vattnet...

Jag badar i den blå lagunen

Vi gjorde en expresstur runt 'The Golden Circle', en guidad tur som inkluderar några kända och typiskt isländska fenomen. Vid vattenfallet Gullfoss träffade vi även på den danske kronprinsen och prinsessan. Lite roligt, även om jag inte är överdrivet intresserad av danmarks kungligheter.

Caroline är sprudlande glad, här promenerandes längs med sprickan efter "brytningen" mellan den Europeiska och Nordamerikanska plattan.

Absolut häftigast var dock geisyr. Trodde inte det att jag skulle bli så fascinerad, men de är verkligen mäktiga. Kokhett vatten sprutar plötsligt upp i höjder av 5-6 meter (skulle jag uppskatta det till). Mäktigt...

Ögonblicksfoto av Stokkur (har jag för mig den hette)

Författarkurs

När Caroline och jag besökte Motalas centrum häromdagen stötte vi på en gammal bekant. Vi pratade lite allmänt sådär som man gör med människor man inte sett på ett tag. Ni som känner mig vet att jag alltid försöker göra mig rolig (med mer eller mindre lyckat utfall), och så även denna gång. Vi småskrattade lite som följd av skämtet, varpå vår bekanta plockar upp ett litet block och skriver ned det som sagts med kommentaren: "jo ni vet, jag har börjat köra lite standup...". Vi vågade inte först tro att han talade sanning, men jovisst var det sant. Han berättade att han länge varit sugen på att börja, men att han aldrig tog sig för att göra något åt det. För två år sen när livet var lite allmänt nedåt hade han dock bestämt sig, och sökte därför in på en veckas lång kurs i ämnet. Han lät meddela att det var bland det bättre han gjort. Han har också kört live några gånger både i stockholm och i linköping. Förutom att jag blev väldigt imponerad av personens mod att följa sina drömmar undrar ni säkert vart jag vill komma? En inte helt obefogad fråga kanske... Hursomhelst har jag sedan flera år tillbaka haft en dröm om att författa en bok. Det som hände när jag hörde berättelsen om stå-upparen, vilken jag fortfarande hoppas och tror är lycklig, var att jag sjäv kände att nu är det dags att slå slag i saken. Tyvärr ligger inte ambitionen i linje med allt övrigt jag för tillfället har tagit mig för. Men närsomhelst (läs inom några år) kommer jag att anmäla mig till en författarekurs - och se vart det kan leda till. Någon som har ett bra förslag på en story?